|
Lanthandeln i Vässbylund
Foto: Emelie Arnér
Emil Larsson hette en man som föddes i den senare delen av 1800-talet och växte upp på den gård i Östra Vässby som ligger längst i väster och som idag, när detta skrivs år 2010, bebos av familjen Ennerfelt. I granngården fanns, då som nu, familjen Petersson där en av sönerna hette Carl, men mera om honom senare.
Den öländska dialekten kännetecknas bl.a. av att man tar bort stavelser i slutet på ord och namn och kortar av desamma, vilket gör att Emil Larsson alltid kom att kallas för Emil Lars´och grannpojken således Kall Pets´.
Emil Lars´ blev känd som byggmästare med specialinriktning som kakelugns-
makare och murare och hade ofta egna idéer om hur saker och ting skulle byggas.
I början av 1900-talet fanns ingen bebyggelse i Vässbylund utan markerna låg för fäfot, så när Emil Lars´ började med grunden till en byggnation där väckte det stor nyfikenhet bland Föraborna. Emil var dock väldigt hemlighetsfull och avslöjade inget om vad han hade för planer. Det är osäkert när detta hände, men enligt uppgift så var det innan 1914, ett märkesår, eftersom det var då första världskriget startade.
Emil Lars
Bygget blev så småningom färdigt och det visade sig att det blev en samlingslokal för Blå Bandet *, en religiös nykterhetsförening. Det kom att anordnas olika sorters sammankomster där, men Emil hade ett viktigt förbehåll, och det var att det inte fick anordnas politiska möten i lokalen. Där kom bl.a. att arrangeras bildförevisningar med ”rörliga bilder” som förmodligen blev den första ”bion” i Föra. En film som visades var ”Onkel Toms stuga”.
En liten berättelse finns från ett av de frireligiösa möten som hölls i lokalen och som förmodligen samlade mycket folk då utbudet av förströelser kanske inte var så stort. Tre yngre herrar från Persnäs socken hade bestämt sig för att besöka ett av dessa väckelsemöten som hölls i Vässbylund, och vid den här tiden fanns det inte många transportmedel att förflytta sig med så det vanligaste sättet var helt enkelt att gå till fots.Väl på plats i lokalen hamnade Persnäsborna på sittplatser i raden bakom Emil Lars´och de märkte alltefter som mötet pågick och predikantens ord grep tag i de närvarande, hur Emil fångades av stämningen. Rackartyg av olika grad har alltid funnits, och de tre herrarna fängslades inte av den religiösa euforin som många av de andra besökarna, däribland Emil, utan kunde inte låta bli att med en käpp stöta till Emil hårt där ryggen övergår i en annan kroppsdel. Emil studsade upp och fick tag i en sopkvast som stod i närheten och ropade ”Nu har den onde kommit lös och nu ska han sopas ut ur lokalen. Vad som sedan hände förtäljer inte historien men en sak är säker, och det är att alla vaknade till på ett omskakande sätt. Denna byggnad finns fortfarande kvar och gjordes efterhand om till garage.
Emil Lars´byggde i anslutning till samlingslokalen ett bostadshus där han flyttade in med fru och son och gjorde en del av fastigheten till lanthandel. Frun hette Jenny men kallades inte för något annat än Emil Larsa´ bland folk. Någon gång mellan 1921 – 1923 utbröt en eldsvåda och de övre delarna av huset totalförstördes. Inga personer kom till skada men den hund, som Emil hade vid det tillfället, blev kvar i lågorna vilket gjorde honom mycket bedrövad då han var mycket fäst vid sina hundar. Det berättas att när han cyklade omkring till sina byggnads- och murarjobb så hade han alltid sin hund med sig och den var med honom hela dagarna. När de sedan kom hem på kvällen så ställde sig Emil och bakade pannkakor särskilt avsedda för hunden.
Som tidigare har nämnts var Emil först och främst murare och grunden till huset hade han murat både hög och stabil vilket gjorde att den inte tagit någon större skada av branden. Därför kunde han ovanpå den gamla grunden bygga upp ett nytt hus med hjälp av Föraborna. Ritningarna till det nya bygget gjordes av den tidigare grannen från Östra Vässby, nämligen Carl Peterson och det är här han börjar komma in i bilden.
Vid den här tiden inträffade den tragedi som kom att prägla Emil och hans fru Jenny för resten av deras liv. I trädgården fanns, och finns fortfarande, en brunn där man tog sitt vatten till hushållet, och vid ett tillfälle trillade deras lille son ned i den och drunknade. Han var deras enda barn och några fler fick de aldrig. Man förstår att detta tog dem mycket hårt och följden av denna händelse blev att de delade sitt boende.
Emil och Kalle blev kompanjoner i några år när det gällde lanthandeln men så småningom upphörde samarbetet och kompanjonskapet bröts. Emil inriktade sig på sin byggnadsverksamhet och Kalle tog över affären i egen regi den 5 mars 1928.
Emil Lars´byggde i stället ett nytt hus några hundra meter norr om affären (som i slutet av 1940-talet köptes av Gösta Arnér) där han själv flyttade in, och vid sidan av detsamma byggde han ett hus där hustrun Jenny fick bo. Där bodde de kvar resten av sina liv. Emil levde mellan 1877 – 1947.
Kalle flyttade in i affären tillsammans med sin fru Vera, född Svensson från Lilla Horn, och så småningom föddes dottern Mari-Anne. Eftersom huset är stort med flera våningsplan så har det förutom butiksdelen kunnat användas för rumsuthyrning och det är flera enskilda personer och yngre par i Föra som har bott där innan de satt eget bo. När andra världskriget bröt ut 1939 fick affären ännu en stor och viktig betydelse för trakten då militärförläggningar förlades till Västra Vässby och det var en ständig aktivitet i huset och däromkring. Vera kompletterade affärsrörelsen med kaffeservering och detta var en mycket intensiv och händelserik period i husets historia.
Kall Pets´med dottern Mari-Anne och frun Vera
I den stora trädgården fanns också en liten lada som bl.a. hade plats för 1 ko, hönshus, ett utrymme för hunden, vedbod samt ett utedass. I slutet av 1940-talet brann ladan ned till grunden och byggdes aldrig upp mer.
På den stora tomten fanns många fruktträd som var brukligt på den tiden, och i den västra delen också en ankdamm. Däromkring kan man numera om vårarna se ett hav av blåsippor som från början planterades in av dottern Mari-Anne.
Kalle sysslade under en period med biodling och hade ett antal bikupor stående i anslutning till garaget, och med tanke på alla frukträden så var det en lämplig bisyssla.
Affären i Vässbylund blev en samlingsplats och i folkmun blev det att när man behövde handla sina förnödenheter så skulle man ”ut till bo´n” ”ut till Kall Pet´s” eller på senare år ”ut till Vera”. Eftersom det utanför affären dessutom fanns en busshållplats så blev det naturligt att man gick in i affären medan man väntade på att bussen skulle komma, eller att man gick in där och handlade något när man hade klivit av densamma. Dessutom lämnades gods och varor av busschaufförerna och vid ett tillfälle när Hjalmar Nilsson, välkänd busschaufför, kom för att lämna ett paket i affären fick dottern Mari-Anne se honom (hon var inte så gammal då) och ropade inåt bostadslägenheten att ”mamma, mamma nu kommer Buss-Hjalmar.
Detta namn fick han för alltid behålla och blev känd under, vilket han inte hade något emot.
Affären drevs vidare och kompletterades med försäljning av bensin och liknande varor och man byggde också en liten kiosk som var öppen på kvällarna under turistsäsongen sommartid.
År 1977 gick Kalle bort men Vera drev ensam affären vidare fram till 1982 då hon själv var 77 år gammal och kunde med gott samvete dra sig tillbaka och bli pensionär.
I och med detta lades lanthandeln ned och blev den sista åretruntöppna i socknen, förutom affären i Föra by som försökte återuppstå under ett par år i början på 1990-talet men tyvärr inte lyckades. Det finns numera inte tillräckligt stort kundunderlag för att driva en lanthandel och det är sorgligt. Vera avled 1997.
På senare år när Mari-Anne och hennes man Åke, ansåg att det kunde vara nödvändigt att med skorstensfejaremästarens (sotarens) hjälp gå igenom rökkanalerna i skorstenarna, då ett bisamhälle hade flyttat in, upptäcktes i källarvåningen att det i anslutningen till den spis som finns där fanns något ytterligare i fundamentet. Det lät nämligen ihåligt på ett ställe när sotaren knackade och när man försiktigt undersökte saken hittades en rökutgång som hade putsats över och som hörde till den stenbakugn som finns där. Ugnen visade sig vara i helt funktionsdugligt skick, den har nämligen provats. I huset finns också flera kakelugnar som vid detta tillfälle provtrycktes, och det visade sig att alla är i bra skick. Ett gott betyg för Emil Lars´ som visar att han kunde sin sak.
Ett stort tack till Mari-Anne Fransson för all hjälp med fakta!
Per Arnér
*Blå Bandsrörelsen var en nykterhetsrörelse på kristen grund som grundades i Amerika och fördes 1883 till Sverige av Oskar Eklund. Sin största utbredning hade rörelsen i Sverige omkring 1915 då medlemsantalet var ca. 90 000.
Källa: NE
(Foton: Mari-Anne Fransson)
| 
